Tabula rasa

Emil, jag har gått och grubblat på precis samma sak, om jag inte missförstår dig. Sånt händer ju.

Jag är liksom lite trött på mig själv och känner bara att nu minsann, nu vill jag ordna upp mig, vara flitig och bli pinnig. Sluta sova bort dagarna, äta frukt och träna, göra nåt menfullt som man kanske kan berätta för barnbarnen.

Allmänbildning är den där showoff punkten som jag vill gnugga lite extra. Därför har jag tänkt mig följande;

Läsa minst en bok i månaden
Lyssna mer på radio
Läsa även de tråkiga sidorna i tidningen
Knäcka omgivningen på Trivial Pursuit

Vi börjar där.

Wittgenstein har simmat vidare till djupare vatten.

Nu är vi inflyttade!

I min förra blogg har jag för mig att jag skrev en lång utläggning om mina grannar och dess underliga vanor, och kapitel två har nu inletts. Paret (antar jag?) ovanför oss stönar jättehögt. Alltså, jag menar jättehögt.

Jag vaknade igår morse av ett en lång rad stöningar som vävdes in i drömmen (jag fick för mig att någon misshandlades) och slutligen ett högt skrik som väckte mig omedelbart. När jag var yrvaken blev det aldeles tyst, så jag misstänkte att jag inbillat mig. Inatt var det dags igen, och det hela känns nu mycket komiskt. Vilka är dom? Hur ser dom ut? Jag tror vi får ta och hänga lite i trapphuset framöver.

Jag är fullkomligt urled på att flytta. De senaste veckorna har jag inte stannat längre än några dagar på samma ställe, och vart jag än kommit har det präglats av flyttlådor, flyttstädning och flyttplanering. Det är en frestande tanke att bara plocka med tandborsten och en kofta för kalla nätter nästa sväng, men det går ju inte för sig. Jag tror inte jag kommer undan med serenader om att "älskling, jag kan leva enbart på min kärlek till dig.." när jag struntat i att packa kastruller och kaffekoppar.

Med tanke på mitt engagemang så gissar jag att den här bloggen dör lika fort som den återuppstod.

Jag sitter på golvet med skärmens rygg lutandes mot dörren ut. Det är alltså så långt in jag kommer när jag försökt pressa in alla lådor i mitt gamla rum. På ett vis känns det lite onödigt att packa upp, men samtidigt önskar jag inget hellre än lite ordning, så man har någonstans att gömma sig för föräldrar och annat oknytt.

Och att det är julafton imorgon känns befängt. Det känns mer lite som en grå februarikväll, vilket är jättetråkigt då jag brukar vara julkänslan personifierad.
Nog.

hejsvejs

Angående adressen lenalane.blogg.se;

När jag var liten ville jag bli stålmannen. Då jag la fram mina framtidsplaner inför min storebror tyckte denne att det passade sig inte alls. Jag var ju tjej, jag kunde som allra högst bli Lois Lane.